Recap

Så vad har hänt sedan dess?

Jag tappade ganska snart efter blogghaveriet mitt umgänge. Det var en grupp kvinnor som vände sig emot mig efter att ha upplevt att jag fick för mycket uppmärksamhet när vi var ute. De beskyllde mig för deras singelliv, att jag "snodde alla killar" och var ett störande moment helt enkelt. Över en natt försvann 12-15 personer. Inte så lustigt. Till saken hör att jag var lika mycket singel som de, var de där killarna var vet jag inte.

Jag har sedan dess även tappat äldre vänskaper av olika skäl; vi har blivit oense, några har flyttat från stan och en del har helt enkelt bara försvunnit som ett resultat av det ovanstående. T o m de jag firade min 40-årsdag med har försvunnit, där en av dem kuppade sig in på mitt boutique-hotellrum och förstörde toaletten på fyllan. 

Jag har blivit väldigt ensam.

Jag har tragglat på med jobb. År 2016 hade jag världens bästa jobb; välbetalt, roliga kollegor, bra chef och mycket resande både runtom i landet och utomlands. Tyvärr blev företaget uppköpt och jag och alla andra fick gå. Där började 10 års olycka för min del. Jag har fått harva på med vikariat, provanställningar och korttidskontrakt. Blivit fastanställd för att bli mobbad och utfryst, sagt upp mig själv och börjat om. Samma sak har upprepat sig; provanställningar som inte förlängs och långa perioder av arbetslöshet. Det tar på en, det har varit oerhört dränerande och energikrävande. Till slut förväntar man sig inget annat än att bli uppsagd när man börjar på ett nytt ställe och visst blev det så efter ett år på det senaste stället. Tack och hej - 6 månader senare går jag fortfarande hemma och har blivit så deprimerad att jag blev psykotisk.

Depression är inget nytt för min del, hade min första när jag var 30 pga utmattning på jobbet, men jag har aldrig blivit riktigt bra efter den och det har legat och puttrat under ytan sedan dess. Jag har haft perioder då jag bara vill försvinna från den här världen med några års mellanrum. Sömn skall vi inte tala om, den är ickeexisterande.

Så vad har jag gjort? Jag har rest på semester ensam under alla år. Jag har haft träningshysteri. Jag har träffat märkliga killar med beroendeproblematik eller andra problem. Jag har isolerat mig, dragit mig undan. Flyttat ett antal gånger.

Men inte en enda gång har jag varit ute på halabaloo som förr i tiden - jag har inte det umgänget. Tråkigt kan jag tycka, NÅGON gång vore det kul att gå på AW eller ta en lördag på stan.

Så jag sitter i min lägenhet, har blivit snudd på folkskygg, och ser på tv. Typ. Och om några månader fyller jag 50. Det var inte såhär jag hade tänk mig tillvaron vid den här åldern.